undervikt

12 år: Kom i puberteten på ritkigt och både bröst och höfter svällde, såg för kvinnlig ut med former och tyckte att jag var tjock när jag jämförde mig med mina outvecklade vänner. Slutade följa med till matsalen, och slutade äta frukost. Var väldigt smal men såg det inte själv. Började skära mig häromkring.

13 år: Blev ätstörd på riktigt och vägrade att äta överhuvudtaget, vägde 34 kilo (bmi på 13) när jag las in på anorexicentret. Åt i princip aldrig, drack té och hoppade över all form av mat. Fastade och rökte på för att slippa känna hungern. Blev vegetarian för att kunna minska ytterligare i vikt.

14 år: Utskriven från anorexicentret men inlagd på behandlingshem. Drog tjack och rökte hasch för att fly. Pendlade mellan 38 och 42 kilo. Blev tillsammans med en kille som fick mig att börja dricka stora mängder av alkohol, var för liten för att inse vikten av kalorier i vodka och jäger. Gick ner till 36 kilo och mina föräldrar blev mycket ledsna.

15 år: Försökte ta livet av mig för tredje gången i mitt liv och blev äntligen tagen på allvar. Las in på sluten psykiatrisk vård och fick även hjälp mot min anorexi, blev rätt frisk och låg på 48 kilo (bmi 18,3) när jag skrevs ut. Var väldigt deprimerad och brydde mig inte längre om att jag var tjock. Jag åt, åt och åt. Gick upp till 57 kilo och såg troligen väldigt hälsosam ut. Kände mig fet (jag var fet) och började återigen gå ner i vikt.

16 år: En ganska så stadig period i viktnedgången. Gick ner några kilo och vägde 50 kilo ganska så länge, mådde helt okej bra och började i en ny gymnasieskola. Hamnade under 50-gränsen och fick den välkända kicken, blev triggad och valde att fortsätta.

17 år: Fortsatte att gå ner och började må sämre igen. Väger idag 42,5 kilo (bmi på 16,2) och känner mig fruktansvärt tjock. Tänker inte stanna förän jag nått 33 kilogram.